Ibland känns allt i livet som ett enda ihopnystat garn...trassligt att reda ut så man knappt vågar börja reda ut det...men tar man en liten del av snöret i taget och reder ut, så går det, men det kan vara  riktigt svårt ibland...men vad mer kan man göra?! Så har jag i alla fall börjat göra nu, att jag tar itu med en sak lite då och då, när det känns bra, och det är kul när man ser resultaten:) Då känner jag glädje, men ibland utan någon särskild anledning känner jag en sådan glädje just nu, så svårt att beskriva men jag sitter här och ler, är bara så fruktansvärt glad, över vad?, jaa ni, om jag det visste:) och ibland kanske man ska lämna det såhär också, som en fråga som får eka i huvudet, lämna spår av sig, utan analyseringar på vilket svaret kan vara, ibland kanske det blir bäst så...vem vet?!



Idag har jag varit ute och sprungit, det gjorde så ont i foten, antagligen ska jag värma upp mer...men jag sprang halva mördarbacken, kuuuuul:)å så stolt jag kände mig när jag vände mig om och tittade ut över den biten jag hade sprungit uppför, kul känsla:)



Syster yster, du är allt min ädelsten:) Fy vad du är go och mysig på samma gång...Jag älskar att vara din stora syster:)

Å lillebror, inte är du någon liten bror längre, ne du åker iväg imorgon och oj vad du kommer ha roligt, du och dina vänner, och det unnar jag dig i massor att ha för det förtjänar du:) Du börjar bli vuxen nu, i somras jobbade du, åå ditt första riktigt jobb, och nu ska du iväg till kläppen, sedan börjar du bli ordentligt kär, jadu, du är min guldklimp:) 

Å lilla lillasyster M, du är fortfarande liten nu när jag skriver det här, men om ett par år, när du har lärt dig läsa då kommer du kanske sitta häroch se allt vad jag har skrivit, undrar vad du kommer tänka då?, jag vill i alla fall att du ska veta att jag önskar dig all lycka i ditt förhoppningsvis underbara liv, och att du kommer få mycket kärlek av dem du har omkring dig:) Du är min lilla superflicka:)


Ja, här sitter jag och skriver, om familjen , är det några man alltid har kvar, vad som än händer, vad man än gör, så är det familjen. Ja, det är väl inget nytt att det är så, men jag vill ändå skriva om det.Mitt sätt att älska er är det allra finaste sättet man kan älska någon på, och om eller när jag hittar mig en kille, så kommer han ingå i min familj, och honom tänker jag vara lika mycket rädd om som de andra i familjen. Jag känner en sådan glädje över att jag har er i mitt liv!

Om jag någonsin kommer hålla ett tal inför familjen om familjen, så kommer jag nog antagligen att använda mig utav detta, för åh vad  bra det här blev:)


*kramar i massor* till alla därute!