Ödet, ska man tro på det, ödet finns verkligen ödet, eller är det kanske någon slags benämning på att något sker naturligt, att det bara händer, samma tid, att två liv kolliderar...varför just två liv, kanske flera, som när man träfafr en verkligt bra vän, att man träffade just den personen var det ödet, eller bara ett sammanträffande. Men om ett sammanträffande upprepas, hur ska man tolka det?, som att någon vill att man ska träffa denne kompisen, eller är det bara upprepningar som bara blir....
Har en kompis som träffade på sin blivande på stan, flera gånger, de känner något samband, sedan blir de tillsammans, via folk som känner folk, är detta ödet tro? eller är det bara så att de råkade vara på samma plats vid just den tidpunkten?
Hur ska man tolka sådana här saker, ska man ta allvarligt på dem, hur vet man? Känslan, intuitionen, eller förnuftet?
Men sedan om det tar slut (som de blev för dessa tu) varför gör det då det?, om det är meningen att det ska vara dem, så måste det ju bara vara så att det tog slut ör att de inte jobabde tillräckligt mcyket på deras förhållande, eller? Eller om det inte finns något öde så råkade de ju bara träffas, råkade det bara klicka, råkade det bara ta slut...Alla dessa råka(anden) hela tiden, varför så? Bygger hela vår värld på ett sammanträffande, saker som bara händer, slumpen? Varför finns vi då här, på denna jord, finns det ingen mening med att vi är här?
Jag tror på Gud, så jag tror att han är våran skapare, att det endast är han som vet vad som ska hända, och även att det är han som kan styra,så då måste det ju vara så att Gud har hand om "ödet"(det som händer) styra så att det blir rätt för oss, men att han ger oss val, men så få rman inte glömma att det finns en anann sida också, det onda, kan det vara så att detta onda också dyker upp, ger oss val, hur vet man då att man väljer rätt? Känsla, intuitionen eller förnuftet?
De är så starka nu, våra band. Du vet och jag et, vad mer kan man begära? Jo en hel del, försäkringar och betygelser, men så är livet, livet har inget sådant, bara att acceptera, livet.
Har en kompis som träffade på sin blivande på stan, flera gånger, de känner något samband, sedan blir de tillsammans, via folk som känner folk, är detta ödet tro? eller är det bara så att de råkade vara på samma plats vid just den tidpunkten?
Hur ska man tolka sådana här saker, ska man ta allvarligt på dem, hur vet man? Känslan, intuitionen, eller förnuftet?
Men sedan om det tar slut (som de blev för dessa tu) varför gör det då det?, om det är meningen att det ska vara dem, så måste det ju bara vara så att det tog slut ör att de inte jobabde tillräckligt mcyket på deras förhållande, eller? Eller om det inte finns något öde så råkade de ju bara träffas, råkade det bara klicka, råkade det bara ta slut...Alla dessa råka(anden) hela tiden, varför så? Bygger hela vår värld på ett sammanträffande, saker som bara händer, slumpen? Varför finns vi då här, på denna jord, finns det ingen mening med att vi är här?
Jag tror på Gud, så jag tror att han är våran skapare, att det endast är han som vet vad som ska hända, och även att det är han som kan styra,så då måste det ju vara så att Gud har hand om "ödet"(det som händer) styra så att det blir rätt för oss, men att han ger oss val, men så få rman inte glömma att det finns en anann sida också, det onda, kan det vara så att detta onda också dyker upp, ger oss val, hur vet man då att man väljer rätt? Känsla, intuitionen eller förnuftet?
De är så starka nu, våra band. Du vet och jag et, vad mer kan man begära? Jo en hel del, försäkringar och betygelser, men så är livet, livet har inget sådant, bara att acceptera, livet.
0