Alla dessa tankar, varför, är så trött på dom nu. Kan de inte sluta fara runt i huvudet på mig. Jag tänker nog helt enkelt för mycket. Fast det e ju jag, jag är en sådan som tänker, så är det bara. Men jag måste lära mig att hanskas med tankarna. Annars blir det för mycket. Inte bara för mig, utan för dom omkring mig också.
Ibland går inte allt som man vill, ibland kan bli lite för ofta ibland. Om en sak går åt rätt håll, så kanske en annan sak går åt fel. Men så i slutändan kanske det blir rätt ändå. Fast det kan man ju aldrig veta. Jag begär itne att jag måste veta det, men en liten aning, susning om det skulle hjälpa så mycket. Fast ingen får den hälpen det vet jag ju så väl, för väl.
Sedan undrar jag en till grej, blir jag aldrig nöjd? Det är ett mysterium för mig, för när jag får en sak att gå ihop så tycker jag ju att det ändå blir fel någon annanstans, är det verkligen så, eller är det bara jag som höjer kraven på mitt liv en aning för varje gång något går bra, och på det viset aldrig blir riktigt nöjd?
En sak är då säker, jag längtar så fruktansvärt mycket tillbaka till mitt jobb, människorna, rutinena, men framförallt att veta att någon behöver just mig, den känslan, plus den att bara sitta och prata lite, att få känna sig hemma, den saknar jag.
Även om jag är jättenöjd med att plugga så längtar jag ändå tillbaka till jobbet. Visst jag får jobba extra i princip hur mycket jag vill just nu, men jag hinner ändå inte jobba så mycket om jag ska hinna med pluggandet.
Men finns det kanske någon mer anledning till att jag känner så här? Kan det vara att jag längtar tillbaka till livet jag ahde då, H som bodde här, B och jag som träffades väldigt mycket då, eller kanske itne väldigt men en del mer än nu iaf, C att skratta med när hon kom och jobbade extra, ja det är nog det också, men jag måste ju förstå att det är tid som varit, komemr inte igen, det enda ag kan göra nu är att försöka få det bättre än då. Försöka känna rutiner fast jag pluggar, försöka känna mig behövd fast det ser ut som det gör, jag måste försöka klara mig trots allt, det ska jag:)
Hur som helst så ska jag hem och plugga nu, sedan ska jag mysa hemma med en varm kopp te i soffan med en filt över mig och kolla på tv:) Det ser jag verkligen fram emot!
*många kramar till er som har läst detta och till er som kanske kanske känner igen er*
Ibland går inte allt som man vill, ibland kan bli lite för ofta ibland. Om en sak går åt rätt håll, så kanske en annan sak går åt fel. Men så i slutändan kanske det blir rätt ändå. Fast det kan man ju aldrig veta. Jag begär itne att jag måste veta det, men en liten aning, susning om det skulle hjälpa så mycket. Fast ingen får den hälpen det vet jag ju så väl, för väl.
Sedan undrar jag en till grej, blir jag aldrig nöjd? Det är ett mysterium för mig, för när jag får en sak att gå ihop så tycker jag ju att det ändå blir fel någon annanstans, är det verkligen så, eller är det bara jag som höjer kraven på mitt liv en aning för varje gång något går bra, och på det viset aldrig blir riktigt nöjd?
En sak är då säker, jag längtar så fruktansvärt mycket tillbaka till mitt jobb, människorna, rutinena, men framförallt att veta att någon behöver just mig, den känslan, plus den att bara sitta och prata lite, att få känna sig hemma, den saknar jag.
Även om jag är jättenöjd med att plugga så längtar jag ändå tillbaka till jobbet. Visst jag får jobba extra i princip hur mycket jag vill just nu, men jag hinner ändå inte jobba så mycket om jag ska hinna med pluggandet.
Men finns det kanske någon mer anledning till att jag känner så här? Kan det vara att jag längtar tillbaka till livet jag ahde då, H som bodde här, B och jag som träffades väldigt mycket då, eller kanske itne väldigt men en del mer än nu iaf, C att skratta med när hon kom och jobbade extra, ja det är nog det också, men jag måste ju förstå att det är tid som varit, komemr inte igen, det enda ag kan göra nu är att försöka få det bättre än då. Försöka känna rutiner fast jag pluggar, försöka känna mig behövd fast det ser ut som det gör, jag måste försöka klara mig trots allt, det ska jag:)
Hur som helst så ska jag hem och plugga nu, sedan ska jag mysa hemma med en varm kopp te i soffan med en filt över mig och kolla på tv:) Det ser jag verkligen fram emot!
*många kramar till er som har läst detta och till er som kanske kanske känner igen er*
0