Ska försöka vara stark, glad och klara av detta, måste trotsa det här dumma som har hänt och händer....jag brukar våga hoppas, tro och ana något bra i det som häder eller ska hända, men nu vet jag ärligt talat inte hur jag ska bära mig åt...nä jag måste skärpa mig helt enkelt, saken blir ju inte bättre av att bara låta saker och ting vara och ga och gro...
Imorgon ska jag satsa, imorgon ska jag göra mitt bästa och verkligen försöka, det är ju fredag och frukost på jobbet, så ja det borde gå bra:) Hoppas:) ja titta det gick ju redan bra det där med att börja hoppas igen:)
C, än en gång har det gått stupnedåt för dig, att du ens orkar resa dig efter varje fall....helt otroligt vilken människa du är:) Så stolt över att ha en vän som du:)
R, vad händer mellan oss, du är så kylig mot mig, jag förstår inte varför, kanske vill du något med det, kanske menar du något som jag ännu inte förstår, men varför inte bara säga det rätt ut i så fall...blir lite trött på dig när du håller på sådär faktiskt....
D, oj, jag anade att du gjorde det, men ja.....nu blev det allvarligt här, och jag vet inte hur jag ska tackla situationen, det värsta är att jag inte känner så.....möjligen en aning ,precis så som jag sa till dig, men räcker det....innerst inne vet jag svaret. Bara det att jag nog behöver lite av det här just nu, lite drömmar, uppmärksamhet, fast det är så ego så att jag får dålgit samvete... det är så himla dåligt av mig att göra så mot dig, så däför måste jag undersöka om det jag känner innerst inne är något som kanske kan ändras på, för jag börjar se sidor av dig som gör mig förundrad, samtidigt som jag vet att du mycket väl vet om att jag gillar precis sådana sidor , sådana som gör mig förundrad av dig...och du vet vilka knappar du ska trycka på, kanske gör du dig till ibland,eller?
Äsch jag vet ju ändå innerst inne, men jag önskar nog att jag hade känt något mer för dig...varför?
0