Mitt i livet - Så...

Då kom den då, den konstiga känslan, tillbaka. Kanske är det bara för ett litet tag, eller så är den här för att stanna. Men vilken är den här konstiga känslan då? Det vrsta är att jag själv inte är riktigt säker på det. Anitngen så är det en känslan, och ja det kan nämligen också vara kärkänslan som man inte riktigt vågar släppa fram för man vet inte riktigt hur man ska hantera situationen. Om jag någonsin skulle få för mig att berätta vad jag kanske känner för dig så skulle du nog stänga dina öron och vår kontakt skulle absolut inte bli det den är idag, vågar jag chansa? Ditt hjärta är på väg att bli någon annans men jag vill nog ha det fast nog räcker inte, verkligen inte. Trodde känslan skulle släppa efter en vecka om inte två, men den biter sig fast som tugummi i hår och enda sättet att bli av med den är ju såklart att göra något åt det. Men jag är nog itne redo än eller är jag det? Kommer du lämna mig för alltid om jag berättar för dig hur jag känner, eller kommer du ha ett övertag om mina känslor, komemr du fortfarande vara min vän? Samtidigt gnager känslan i mig som säger det som min morfar säger att det står dig tusen åter, stämmer det? Men tänk om jag vill ha en, fast allt omkring talar emot oss, verkligen... Om du läser detta du som kanske känenr dig prickad kommer du undra om det verkligen är dig jag skriver om,...Jag undrar om du vill desamma som jag, fast jag tror att du itne vill det, det är det värsta men jag kan ju inte veta förrän jag har frågat som min syster så självklart men vist sa. Jahapp nä vet ni vad jag får ta tag i detta annars kommer jag ju gå ryunt och tänka på det hela långa sommaren ju. hmm hoppas du kommer stanna vid min sida i alla fall som vän efter att jag har berättat för dig, ....Love hurts sometimes but not always far from always!!