Mitt i livet
Vackert, men å så skört
Wow, i Fredags hände det igen, jag träffade en alldeles speciell människa, visst, vi tyckte inte lika om allt, och var inte alldeles helt lika som personer, men oj det där pirret i magen kom, och det kändes underbart att få känna igen. I love it!!
Du frågade till slut (tack och lov) efter mitt nummer, vi sa hejdå utanför dörren, du skrev ett godnatt sms, jag svarade, jag skrev ett dagen därpå, du svarade, jag svarade på ditt, sedan skrev du inget mer, jag skickade ett till dagen därpå du svarade inte, VARFÖR?? du sa en sak till mig innan vi sa hejdå, du sa att du var väldigt dålig på att höra av dig, både när det gällde dina vänner och din famlij, så om du inte hörde av dig så skulle  jag inte tveka att ringa dig, jag ringde , du svarade inte, nu orkar jag inte mer. Jag gav dig mitt hjärta, tänk, jag vågade lämna bort hjärtat mitt, men så behandlade du det sådär...nu tar jag tillbaka det igen, och än en gång lovar jag mig själv att inte lämna ut det till någon innan det verkligen känns rätt. Den här gången kändes det rätt, tusan också!

H, du sa att du höll tummarna för mig, det kändes så varmt i hjärtat, tänk att du verklgien bryr dig så mycket om mig, tack:)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress