börjar så sakteliga att läka, men vill jag låta dem läka, vill jag ha kvar dem för att komma ihåg eller kan jag komma
ihåg ändå, ja det kan jag säkert men jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag skulle sluta tänka på det, samtidigt
som jag vill glömma lite av det jobbiga, låta såren läka.... På måndag kommer jag nog gråta lite...eller mycket...då
var det prick ett år sedan du försvann min underbara mommo. Jag kan inte fatta att tiden faktiskt har gått så fort
som den ju har gjort. Puss puss vad jag älskar dig goa mommo. För mig lever du ännu, och jag kommer alltid att
vara din lilla sandris :) Ätiiksgurkan som du skulle lära mig att göra, det hann vi inte...men jag ska se till att göra det på måndag och medan jag äter den ska jag tänka på dig :) Tack för att jag fick och får ha en mormor som du.
Stackars morfar som måste leva utan dig, han hittar aldrig någon som du, han känner sig nog väldigt ensam, fast
ja hanahr ju mig, men jag kan inte riktigt mäta mig med dig mormor. Jag ska försöka stötta morfar så mycket jag
bara kan, det lovar jag:) Om jag klagar på mina sår, vilka sår borde inte morfar ha då, hans sår är nog djupare än
mina och de gör säkert mycket mer ont än mina. Morfar ska jag stötta av hela mitt hjärta.
På Fredag åker jag upp till Ume, ska hälsa på dig H, det ska bli så superkul:) Jag glömemr aldrig en gång när jag
rimgde till mormor och morfar, det var mormor som svarade, jag grät eftersom att mormor var sjuk, men det första
mormor sa när hon hörde att jag grät var-har ni(du och H) gjort slut?. Ja så sa hon, hon brydde sig mer om mig
och vem jag var superkär i än att hon var sjuk, den tanken tänkte hon inte. Det kallar jag att vara världens någonsin
bästaste mormor.
Men iaf, så ser jag fram emot fredag, spelar itne så stor roll för mig vad vi kommer göra, ska bara bli kul att träffa
dig, var ju så längesedan sist:) Är glad att vi fortfarande står så nära varandra!Ska hålla tummarna för dig när du
skriver tentan:)
Nu är det jobba som gäller:)
Massor av kramar till er :)
0