6/5

Förutbestämt?

Vi träffades på ett uteställe, du hällde i det du hade kvar av din öl i ett glas som du gav till mig. Vi drack (fast inte mycket), vi skrattade, vi bytte nummer, såg in i varandras ögon, ja vi nådde fram till varandra på ett sätt som jag inte har nått fram till någon på, någonsin. Var detta möjligt?, Ja tydligen, nu vet jag att det var möjligt och kanske fortfarande är. Saker som vi berättar för varandra har ett kusligt samband. Antingen har vi tänkt på precis samma episoder i en film eller serie som vi har uppfattat på precis samma sätt, eller så har samma skumma grejer hänt oss, som det här med att på dörrklockorna ringde just precis vid ett särskilt tillfälle Olika känslor som man får när man är i olika lägenheter eller rum, sådant känner du, så som jag också gör. Det gör säkert många fler men själv har jag inte stött på så många sådana personer i mitt liv, därför uppskattar jag det väldigt mycket. Det finns en rad olika skumma samband mellan oss, och jag undrar om det har varit förutbestämt att vi skulle träffas, även om det inte hade blivit just den där gången för ungefär en månad sedan? Jag tror på förutbestämdhet, men samtidigt att vi själva kan sudda ut det som är förutbestämt genom att välja fel, eller i alla fall att vi kan förlänga tiden innan det som är förutbestämt sker, genom att göra olika val. Fortfarande undrar jag om det kommer bli vi två?, om det är förutbestämt att det ska vara du och jag, eller om det kanske är så att vi ska finnas i varandras liv som hjälp, stöd och skydd. Kanske är du min själsfrände och inte min blivande pojkvän?  Jag är glad och tacksam vilket av dessa det än är, för jag trodde inte att det fanns någon som du och jag är så oerhört tacksam över att ha träffat just dig, bland alla miljontals människor som varje dag surrar omkring oss i alla möjliga gestalter.

Allt är inte oskyldigt blått och enkelt, så är även fallet när det gäller dig. Du berättade om ditt ex, och så drogs mitt hjärta ihop en aning, hopp som släcktes, en känsla jag har varit med om så många gånger förr. Det kändes som att läpparna inte längre kunde forma ord, jag blev alldeles stel och rädd. Du såg det nog på mig för du tittade in i mina ögon. Då gjorde det ännu mer ont. Ni har inte rett ut allt, och krångligt var det. Djupa känslor sa du, även om du absolut inte ville vara tillsammans med henne. Vi skulle ta det som det kommer. Men jag får nog vara glad över att ens ha mött dig och att vi har fått gå en bit på livets väg tillsammans och nu viker du kanske av i en annan riktning, eller så gör du inte det. Vi får se, hoppas, tro och låta kärleken vänta. Den kommer när den är mogen. Huruvida det är förutbestämt eller inte får tiden utvisa.