Precis så känner jag just nu. Alltså jag vill, tror jag...Iaf så vill jag prova, jag kanske inte vill hela vägen, men iaf testa att gå på den, den kanske leder till något bra:-) Men, vågar jag visa det för dig?Vågar jag berätta det, eller kommer jag hålla tyst och vänta på att du antingen drar dig närmare, eller längre bort ifrån mig. Önskar att du kunde visa lite mer, jag förstår ju att du menar och vill något, men inte hur mycket du vill eller menar. Vi pratade lite om det i Fredags, men ja, det räckte för tillfället. Men inte nu längre. Vi behöver inte prata sönder, eller prata om det här över huvudtaget, bara vi visar, om vi vill eller inte. För nu börjar jag dra mig undan. För ca en vecka sedan så skrev jag i bloggen att du hade fått din chans, dagen därpå så blev allt så mycket bättre igen.
Har ingen aning om vart det skulle kunna leda mellan dig och mig. Men att jag ens fortfarande dras till dig på något sätt, är ett väldigt bra tecken, för jag har otroligt enkelt för att tappa intresset för killar. Känner mig helskum, som om jag har en klump långt ner i halsgropen. Har faktiskt ingen aning om hur jag ska bete mig. Om jag drar mig undan nu, då kanske jag missar något som skulle kunnat bli väldigt bra, men om jag visar mer vad jag tror att jag känner, då kanske du drar dig undan. Nej, nu får det vara nog med snurriga tankar, jag får ta det här som en klackspark helt enkelt. Blir det något så blir det det. Om inte, så har jag haft ett par helknasiga veckor med dig, och den där knasigheten gör det faktiskt värt det till tusen!
Snurr snurr och kramar från mig till er alla därute! :-)
0